Haflidi Gíslason är född och uppvuxen på Island men har levt i Sverige sedan 1990. Med en vuxen diagnos ADHD hade han hade ingen ro i själen och flyttade för att prova något nytt. Hela sitt liv har han arbetat med islandshästar, som ridinstruktör, ridguide, hovslagare och tävlingsdomare. Idag förenar han sina passioner i livet; i arbetet med hästar och människor genom sin turridningsverksamhet och i arbetet som terapeut och livsvägledare. Några år efter det att han kom till Sverige hörde han talas om Bengt Sterns idéer och beställde hans bok Att må dåligt är en bra början från Mullingstorp. ”Boken fastnade i mig trots att det fanns sanningar i den som jag ville inte höra just då. En stor del av boken var för mig sanningen om mig själv.”
Haflidi hade också läst en hel del på Mullingstorps hemsida och med den, boken samt broschyrer som han fått i brevlådan började han en långsam process. ”Jag fick till att börja med en bekräftelse på att min känsla av hopp existerade. Jag kände igen väldigt mycket som Bengt skrev i sin bok. Samtidigt fick jag en enorm längtan efter att vara orädd. En längtan efter att leva i kärleksfulla relationer och en längtan efter att göra stora förändringar i mitt liv.”
Han insåg att de diskbråck och öroninflammationer som ständigt återkom var kroppens sätt att få fram ett budskap. ”Jag läste om att jag skulle lyssna till min kropp. Det hade jag aldrig hört tidigare. Jag började förstå varför jag ’medicinerade’ mig med alkohol när jag mådde dåligt.”
Att det var en omställning i livet som behövdes, var något Haflidi kände starkt. ”Jag kom till Mullingstorp för att göra en förändring i mitt liv. Jag visste inte hur men jag visste bara att där fanns livräddning. Jag hade bestämt mig långt innan att måste jag åka dit. Så stor längtan hade jag.”
Bengts bok har han alltjämt nära till hands, finner fortfarande nya infallsvinklar och får nya upplevelser av den. ”Kurserna på Mullingstorp har gett mig en ny grund att stå på, öppnat en ny värld för mig att leva i. Jag har ändrat min syn på livet. Idag lever jag mycket harmoniskt med mig själv och mina barn. Jag har lärt mig att använda mina känslor mer förnuftigt.”