|
Att vara på Mullingstorp är en enorm gåva för mig. Arbetet med självkännedom i grupp, där deltagarna får stöd och speglingar från andra människor, är otroligt spännande, eftersom det finns ett ”ja” till mötet med vårt innersta och till förändring. Det är med största respekt jag närmar mig människors inre. Hela processen är oerhört sårbar och skulle jag vid något tillfälle känna att jag inte har total fokus eller respekt för personen framför mig, så kommer jag att arbeta med något annat. För det är ju så att jag aldrig blir färdig i min egen utveckling utan ju fler möten, ju fler människor jag kommer i kontakt med, desto mer sann kan jag vara. Det är livet att vara levande i närvaro och känna och känna med och känna igen.
För att kunna möta andra människor på djupet måste man ha gått igenom sina egna svårigheter och vara medveten om sina egna begränsningar. Jag har haft en tumör i halsen, fått den bortopererad och blivit frisk. Numera känner jag av min hals direkt när något berör mig eller när jag känner mig hotad på något sätt. Halsen är en av mina svaga punkter. Samtidigt är den en rikedom, för när jag känner av något i den kan jag se vad det är som orsakar smärtan och göra något åt situationen som skapar det onda.
Vi människor krånglar för det mesta till allting men livet är egentligen enkelt: det är bara att vara här och nu. Men är man van vid att hela tiden stressa och vara till för andra är det svårt. Många reser ut för att se världen men oftast handlar det om att man söker sig själv.
På Mullingstorp får man göra sitt livs resa: att vara närvarande i sig själv.
|
