|
Lyckad men inte lycklig
av Janna Li Holmberg
Allt var perfekt: Familjeföretaget blomstrade, miljonerna rullade in. Då fick Terése Stigdotter en tumör. Fasaden rasade och plötsligt syntes det: Drivkraften bakom framgångarna hette ångest. Helomvändning. Skilsmässa. Men till slut fann Terése en helt ny inriktning i livet.
- Jag var lyckad men inte lycklig
Vad är egentligen ett gott liv? Och vem avgör det? Man vill gärna tro att man själv valt sitt liv. I själva verket har man kanske mest anammat yttre krav och normer om hur man bör leva.
Med facit i hand kan Terése Stigdotter se att hon alltid motat bort egna känslor och behov för att vara duktig och vara till lags. I jakten efter en lyckad tillvaro sprang hon allt snabbare i ekorrhjulet. Och jobbade ännu mer med sitt framgångsrika norska hotell som hade både politiker och popstjärnor som återkommande gäster, omsatte 80 miljoner kronor per år och hade 120 anställda. Hon och maken planerade till och med att utöka verksamheten med ytterligare ett hotell i den norska fjällvärlden.
När hon inte arbetade med företaget inredde hon mångmiljonvillan, reste, spelade golf, åkte skidor och såg till att varje minut var uppbokad av aktiviteter.
- Vi var lyckade och därför trodde jag att jag var lycklig, berättar Terése.
Hon var så uppfylld av att förverkliga visionen om ven hon ville vara att hon ignorerade en inre tomhet och ångest som växte sig allt större. Dessutom vägrade hon ta till sig ett allvarligt besked från sin läkare; hon hade en tumör på halsen. Vusserligen var den godartad, men man behövde operera bort den för att den inte skulle växa sig större.
- Jag ansåg själv att mitt liv var perfekt! Och i min värld passade det inte in att vara svag, sjuk eller sårbar. Därför gick jag i flera månader med vetskapen om att jag hade en tumör, utan att beställa tid för operation eller ens höra av mig till läkaren, säger Terése och beskriver hur rädd hon var för att hennes felfria fasad skulle raseras.
Vändpunkten kom när hon hamnade på den kontroversiella Möt-dig-själv-kursen på Mullingstorps kursgård. Hon åkte inte dit för egen räkning, utan följde med som anhörig till maken som blivit utbränd av deras hektiska liv. Själv mådde hon ju bara bra, förutom den där tumören som hon gjorde allt för att förneka. När hon väl var på Mullingstorp blev hon snabbt involverad i en egen känslomässig process. Hon tvingades inse att hon var sjuk, av tumören, av stress och av att ha förnekat sig själv hela sitt liv.
På den holistiskt inriktade Mullingstorp arbetar man med kroppsterapeutiska övningar kring födelse och döden för att lära känna sina känslomässiga behov och komma underfund med vem man är och vad man vill. I en övning kring sin egen födelse återupplevde Terése den dödsångest och smärta som det innebär att födas. Och för första gången någonsin mötte hon sig själv. Och det var en trött och rädd liten flicka hon mötte.
- Jag upplevde verkligen att jag föddes på nytt! Precis innan jag nådde paniken kände jag att jag måste kämpa - annars dör jag. Och det är ju precis så jag alltid har levt; kämpat, annars går jag under. Nu vågade jag för första gången ge upp och slappna av. Det var en sådan befrielse! Äntligen fick jag vara mig själv, precis så där trött, rädd och olycklig om jag egentligen var.
En omvälvande vecka följde på kursgården. Terése insåg att hon hela sitt liv försökt vara någon annan än den hon är. Hon förstod att hon egentligen är en känslomässigt översvallande person som tystats ned under hela sin barndom. Hon, som trott att hon avskydde känslor och närhet.
Som barn var hon besvärlig. Ofta ledsen, med hemska raseriutbrott som slutade med att hon tappade andan och svimmade. Afasikramp kallade man det för. Terése föräldrar hade svårt att möta hennes ilska och rädsla. Hon kände sig avvisad och förpassad till ensamhet med sina obehagliga känslor. Med åldern lärde hon sig anpassningens konst och blev en mästare på att förneka sig själv.
- Jag var ett älskat och efterlängtat barn. man behöver inte ha haft en trasig barndom för att vara driven av rädslor och ångest som vuxen. Men jag kommer från en typisk jante-miljö: “Jag är till för att vara duktig.”
I skenet av återupplevda barndomsminnen förstod Terése också varför hon hade drabbats av en tumör på halsen. I hela sitt liv har hon försökt att anpassa sig och hålla tillbaka egna behov och känslor.
- Jag har svalt och svalt och svalt för att vara till lags för andra. Inte undra på att jag till slut fick en tumör på halsen!
Efter mötet med sig själv framstod Terése vanliga tillvaro plötsligt som meningslös. Hon insåg att hon hade format sitt liv efter föreställningar om vem hon ville vara, inte vem hon är. För första gången under hela sitt vuxna liv kapitulerade hon inför en enorm trötthet. Under loppet av två månader slde hon och maken hotellet, villan och alla sina tillgångar. Terése opererade bort tumören, som var godartad, och flyttade hem till Sverige. Nu kom också vändpunkten i Terése och makens relation.
- Min f d man är en auktoritär person. I dag inser jag att det var en trygghet för mig att vara gift med en man som bestämde vem jag skulle vara och hur jag skulle känna. Jag har varit dålig på att ta ansvar för mig själv och mitt eget liv.
Skilsmässan blev ett faktum när maken tog ett nytt direktörsjobb. Men Terése hade förändrats i sina grundvalar. Fram växte en längtan efter att få fortsätta att blicka inåt och ägna sig åt själslig utveckling. Hon började utbilda sig till terapeut.Vid skilsmässan förlitade sig Terése som vanligt på att hennes f d man skötte papper och tillgångar på ett korrekt sätt. Det visade sig snart att det upprättade avtalet inte direkt var till Terése fördel.
I dag har Terése funnit sin egen väg, långt bortom entreprenörsanda och materialistiska värderingar. Hon bor ensam i en liten sjöstuga på landet och arbetar som terapeut med egna klienter och på kurserna på Mullingstorp. Hon jobbar precis så mycket så hon klarar sig ekonomiskt och äger bara det allara nödvändigaste. Hon lever i nuet, dag för dag, utan några uppsatta mål.
- Jag lever ett oerhört enkelt och rent liv, med en minimal ekonomi och väldigt lite prylar. Och det är oerhört skönt och befriande. När jag inte arbetar , så vilar jag, tänker, sover, umgås, skrattar, är ledsen - jag lever helt enkelt.
På Mullingstorp har Terése inte bara mött sig själv, utan också en ny man. Hon beskriver deras förhållande som speciellt och annorlunda, jämfört med hennes tidigare förhållande.
- Ibland kan det gå flera veckor innan vi ses, men då möts vi på lika villkor. Vi har ett fritt förhållande, men det innebär inte att vi har andra vid sidan om. Men vi möts som två fria människor. Jag tar ansvar för mitt liv och han tar ansvar för sitt.
Som terapeut och stödjande medmänniska upplever hon att hon får massor av energi tillbaka, medan hennes tidigare arbete slukade enegi. Men hon håller inte med om att hon känner sig frälst eller upplyst.
- Jag vill stödja andra människor i deras sökande, samtidigt som jag fortsätter att jobba med min egen utveckling.
Att uppnå fullständig harmoni tror hon inte på.
- Jag strävar inte efter att uppnå något slags nirvana. Jag känner mig ofta deppig och ledsen, likaväl som glad och fnittrig. Men i dag uttrycker jag mina känslor i stället för att skrämmas av dem. Förut var varje dag en kamp och en jakt. I dag vet jag att jag jagade mig själv. Och det är mig själv jag har funnit på den här resan.
Terése 5 råd för att finna sin egen väg:
Stanna upp och känn efter.
Ta dig själv på allvar.
Ditt liv pågår faktiskt just nu - ta vara på det.
Våga ta ett obekvämt beslut i stället för att fortsätta med något som inte känns bra.
Våga tro på och stå för vad du känner.
Terése Stigdotter
Ålder: 44 år. Bor: i en liten sjöstuga på Vikbolandet. Yrke: Arbetar som terapeut på Mullingstorp och med egna klienter. Motto: “Livet pågår just nu och jag lever det”.
|
