Karolina Wiklund är 27 år och bor i Stockholm. Hon kommer ursprungligen från Kramfors. Hon kallar sig själv lite försiktigt för sökare. Hon har alltid varit rastlös och flyttat runt, jobbat och pluggat lite här och där. Inte vetat riktigt vad hon vill jobba med och därför inte heller skaffat sig någon egentlig utbildning. Samtidigt bär hon på en stark längtan efter att se sig omkring och lära av andra kulturer. Hon ser det som ett uttryck för hennes längtan efter frid, efter att få må bra. För någonstans har hon vetat att det varit en flykt från det som känns jobbigt: självhat och nedstämdhet, ångest, rädsla och oro inför framtiden. ”Det jag hela tiden sökt är ju mig själv och min egen trygghet. Velat känna att jag är bra och duger som jag är”, säger Karolina. ”Mitt i allt det som varit jobbigt har jag hela tiden haft en väldig längtan efter utveckling. Självkännedom och personlig utveckling har därför blivit en naturlig del av mitt liv och Mullingstorp var det stora avstampet.”

”Fast jag inte riktigt förstått det hade jag väldigt mycket ilska inom mig som jag sedan jag var liten hade vänt inåt. Därför kände jag allt mer hat mot mig själv och livet. Dessutom var jag också väldigt rädd och osäker och har begränsat mig själv mycket på grund av det. Jag var så utled på att må dåligt och inte våga leva mitt liv. Utåt sett försökte jag vara glad, men inom mig led jag ofta i min ensamhet.”

Karolina säger att Mullingstorp räddade hennes liv, att hon kände det som att det var sista chansen. I omgångar hade hon tagit medicin och gått i samtalsterapi hos kuratorer och terapeuter utan någon större framgång. Det kändes mer som tillfälliga lösningar. ”På Mullingstorp tas man till en annan nivå. Där blev jag verkligen sedd, mött och konfronterad med värme och kärlek i en helt trygg miljö. Min inställning till livet förändrades helt efter jag gått kurs på Mullingstorp; jag kände hopp och tacksamhet över att leva.”

Idag förstår hon sig själv bättre, förstår varför hon har gjort som hon gjort och ser de mönster vi tar med oss från barndomen. Genom att bli medveten och få större förståelse för sig själv, sin bakgrund är det inte lika lätt att göra sig själv illa. ”Idag tar jag mig själv på större allvar och är inte längre så destruktiv som jag varit. Jag lever så mycket det bara går i nuet. Nuet för mig är allt det som pågår precis just nu som det är, med både gråt och skratt. Från att ha varit helt svart förändras livet för mig till att bli mer och mer spännande och roligt. Livet är utveckling och jag ser fram emot fortsättningen.”