|
Jag åkte till Mullingstorp eftersom jag hade kört fast i livet. Jag kunde inte komma vidare och samtidigt må bra. Dels hade jag en ansträngd relation med min syster som jag stod mycket nära, dels hade jag samarbetsproblem på jobbet med flera av mina chefer. Jag arbetade som ledare i olika projekt.
På Mullingstorp insåg jag att jag konkurrerade med mina chefer på ett väldigt dumt sätt; att jag brast i respekt samt hade en veta-bäst-attityd som måste ha gjort det outhärdligt att chefa över mig. I hela mitt liv har jag hållit på att hävda mig då mitt självförtroende är gräsligt dåligt.
Efter att ha gått två kurser på Mullingstorp kan jag i dag stå upp för mig själv på ett rakt och bra sätt. Jag respekterar mina chefer och sitter inte fast i ett trist mönster där jag hela tiden måste veta bäst. Det har blivit mycket roligare att jobba.
Nu för tiden klarar jag till och med av att bli kritiserad. Tidigare har jag alltid trott att jag skall dö när någon har kritiserat mig, det har väckt sådan smärta att jag kraftigt slagit kritiken ifrån mig. Självklart är det så att ju tuffare man är på ytan desto mer sårbar är man inuti. Jag är väldigt skör innerst inne, börjar jag sakta att förstå.
På Mullingstorp förstod jag att jag förnekat mina kvinnliga sidor. Mina föräldrar ville helst ha en pojke, så jag blev en duktig och framgångsrik mini-man. Kvinnan i mig fick egentligen aldrig fått någon plats.
Efter kurserna har jag börjat bejaka mina kvinnliga sidor. Tro det eller ej, men för första gången har jag inhandlat spetsunderkläder. Och jag njuter. Det är underbart att våga tillåta sig vackra saker.
Min syster och jag gick Steg 1 tillsammans. Nu är vår relation mycket bättre. Vi fick hjälp att separera ut oss och se att hon är hon och jag är jag. Jag har slutat att vara storasyster och ta hand om henne, vilket hon tycker är skönt.
Mullingstorp är så bra att jag har givit Steg 1 i julklapp till båda mina vuxna pojkar. Det är mycket pengar, men det är värt varenda öre. Mullingstorp är bland det bästa jag har gjort. |