Mullingstorp Kursgård ägs och drivs av Denise Lagercrantz och Otto Runmark. Här berättar Denise lite om sig själv, om hur hon först kom i kontakt med Mullingstorp och hur det har påverkat hennes liv.Mullingstorp Kursgård ägs och drivs av Denise Lagercrantz och Otto Runmark. Här berättar Denise lite om sig själv, om hur hon först kom i kontakt med Mullingstorp och hur det har påverkat hennes liv.
Jag växte upp i en villa på Lidingö. Min mamma är brottmålsadvokat och pappa är civilingenjör och fastighetsmäklare. Min syster var den duktiga, som hjälpte till hemma och som hade bra betyg. Själv skolkade jag en hel del från skolan. Jag var tekniskt lagd och spenderade mycket tid i garaget, mekandes med mina mopeder, och senare, med mina bilar. Jag gick fordonstekniska programmet i gymnasiet, till min pappas stora förtret. Han sa att jag nog skulle bli gatsopare när jag blev stor. Detta väckte en ilska och revanschlust inom mig, jag tänkte att - han skulle nog få se!
Efter gymnasiet jobbade jag som bilmekaniker och därefter på Bilprovningen som besiktningstekniker. Efter en tid på Bilprovningen gick en kollega i pension. Tanken på att jag hade 45 år kvar till pension slog mig och jag insåg att jag ville något mer med livet. Mamma föreslog universitetsstudier och efter att ha kompletterat mina betyg började jag läsa juridik vid Uppsala universitet. Jag bytte sedan studieort till Stockholm för att ha närmare till hemmet och arbetet som sekreterare på mammas advokatfirma och extrajobbet på Bilprovningen. Utöver juridiken läste jag också kurser i kriminologi, rättsmedicin, psykologi och retorik. Jag tog examen i juridik och startade egen juristfirma.
Under 2009 gick jag och min man, Otto, steg 1 på Mullingstorp. Det var Otto som hittade kursen. Han mådde dåligt, funderade på vem han var efter att han sålt sitt företag. Själv tyckte jag att jag mådde bra, men jag följde med för hans skull. Trodde jag....
Under övningarna på Mullingstorp blev jag medveten om många mönster av känslor jag upprepade gånger uttryckt i mitt liv på olika sätt. Jag insåg att det inte finns några ord eller handlingar utan bakomvarande känslor och att det var stor skillnad på att förstå och förlåta på ett intellektuellt plan och förstå och förlåta på ett djupare, känslomässigt plan. Jag kunde t.ex. logiskt förstå mina föräldrars handlande i en specifik situation. Men min känsla sa något helt annat. Jag insåg att jag ofta hade en känsla av ensamhet, övergivenhet och utanförskap och att jag presterade för att få bekräftelse och av rädsla för att inte vara älskad. Detta på bekostnad av min hälsa. Det var en rejäl ögonöppnare för mig.
Efter steg 1 stängde jag min juristfirma och började på mammas advokatfirma. Jag började arbeta med omhändertagande av barn, missbrukare, psykiskt sjuka, vårdnadsärenden och brottmål. Jag insåg att många klienter troligen aldrig skulle ha hamnat i den situation de befann sig i om de kommit längre med sin personliga utveckling. Jag såg också att få erbjöds den hjälp de faktiskt behövde. Mitt arbete började kännas meningslöst.
Ett halvår efter steg 1 gick jag också steg 2. Efter det att jag deltagit i steg 2 fick jag ett ärende där socialtjänsten omhändertagit barnen i en familj. Jag såg vad som var problemet i familjen. Föräldrarna saknade förmåga att se och bekräfta barnens känslor och de hade svårt med närhet till barnen. De trodde istället att det materiella var det viktiga. Jag bad socialtjänsten sätta in det stöd som krävdes för att hjälpa föräldrarna och för att barnen skulle kunna komma hem. Men de vägrade. Jag kontaktade då Terése och Staffan som arbetade på Mullingstorp och deras stöd ledde till att föräldrarnas förhållningssätt till barnen förändrades. Detta såg socialtjänsten vid ett bevakat umgänge men trots det menade de att föräldrarna inte var öppna för att ta emot hjälp. Det hela slutade med att vi förklarade vår version i domstol och vi vann - vi fick tillbaka barnen dagen efter rättegången. Det var genombrottet som gjorde att jag ifrågasatte hela rättsystemet. Jag tyckte att det kändes totalt meningslöst att lösa problem med ytliga juridiska konstruktioner när parterna i en tvist i själva verket drevs av hatkänslor till varandra. Detta var särskilt smärtsamt att se i vårdnadsärenden. Jag började söka andra metoder och fann att den amerikanska metoden terapeutisk juridik passade mig.
Våren 2010 fick vi veta att Mullingstorp skulle säljas. Vi hade först ingen tanke på att köpa. Vårt intresse var att hjälpa Bengt Sterns änka, Viktoria, att driva verksamheten vidare men det visade sig vara omöjligt. Vi gav upp.
Hösten 2010 fick jag ett missfall och det var vad som krävdes för att jag skulle vakna upp och börja lyssna till mitt hjärta. Mullingstorp låg ute för försäljning och verksamheten var hotad. Vi bestämde oss inom en vecka och processen att ta över Mullingstorp påbörjades.
Nu har det gått 1 ½ år sedan vi tog över. Läkarna, assistenterna och det unika terapeutteamet fortsätter sitt arbete på Mullingstorp med att utveckla den process som Bengt Stern grundlade 1985.
Vi har alla känslomässiga sår som på ett eller annat sätt följer oss genom livet och som påverkar oss på ett omedvetet plan. Våra mönster kan se ut på många olika sätt. Det kan vara starka känslor, såsom jag beskrivit med mina revanschkänslor. Det kan också vara andra mönster som kanske har mindre betydelse. Jag har t.ex. länge haft ett mönster av att se ätande mer som ett nödvändigt ont, som utfodring. Jag är övertygad om att det har sin grund i att jag som liten inte ville bli ensam kvar vid matbordet då alla gick så fort de var klara. Jag lärde mig helt enkelt att äta fört för att undvika känslan av att vara ensam. En överlevnadsstrategi helt enkelt.
Att gå kurs på Mullingstorp löser inte på något sätt alla problem. Det är en bra start i en riktning mot en ökad självkännedom och ökad medvetenhet om de egna känslorna. En ökad medvetenhet om känslorna innebär att vi kan göra andra val i livet. Vi kan undvika att fortsätta i samma automatiska mönster som alltid. Kanske är det inte alltid konstruktivt att drivas av t.ex. en revanschkänsla. Det var kanske ett sätt att överleva i barndomen men det är kanske inte konstruktivt i vuxenlivet.
På Mullingstorp får man gå utanför sina vanliga trygghetsramar för att på så sätt ges möjlighet att möta sina känslor.
Varmt välkommen!
Denise Lagercrantz
Denise mobil: 073-9662230